Jag avskyr att vissa inte har någon arbetsmoral. Samma minut som klockan slår 16:27 då måste man lämna jobbet för annars är det världens grej för då måste man jobba ÖVER! Medans andra alltid jobbar en massa, men vad är tacken för det? Var snorförbannad när jag gick ifrån jobbet idag, sist av alla, för att man måste hinna med grejer som ska in i denna veckans statistik, för tänk om det mot förmodan skulle hamna i NÄSTA veckas statistik?! Det vore ju katastrof. Blääää.

Ge mig semester och/eller en grogg. Gärna i kombination.

Alltså vad är det som händer med folk när de får barn egentligen? Varenda kotte på Facebook ska lägga ut tusen bilder på sin unge och sedan i varenda statusuppdatering så får man redan på vad barnet har gjort. T ex fått en tand, badat, myst i solen eller vad det nu kan vara. Det skiter väl jag i! Jag vill väl höra vad min kompis, dvs föräldern i sammanhanget, gör och tycker. Jag betvivlar att jag själv när och om jag får några barn kommer att känna mig som ett med denna avkomma och helt glömma bort att jag har ett eget liv och en egen vilja. Tröttsamt!

Majken Jackson är död. Jag ville inte skriva ett blogginlägg om det för det gör ju alla andra, men jag kan inte låta bli. Jag är inget fan (men jag gillar en del han gjort - earthsong till exempel) men jag blir ändå ledsen över att han dött. Man ska komma ihåg att bakom alla spaltmeter så fanns en vanlig människa. Det är media som gjort honom konstig. Vila i frid.

Det här med musik är ju ett kapitel för sig. Jag själv brukar hitta låtar som jag lyssnar på dag ut och dag in i ett par veckors tid tills jag tröttnar på dem och nästa tar vid. Under tiden jag lyssnar på dem förstår jag inte hur jag någonsin ska kunna sluta lyssna på dem eftersom de är så fantastiskt bra, eller har partier som är så underbara så att man i princip vill dö. Partier som ingen annan än jag hajar måhända. Är det så för andra också, att ni kör sönder en låt och sedan går vidare till nästa? Här är mina låtar från säg de senaste tre åren.

Valerie - The Zutons

Country girl - Primal Scream

Me and Bobby Mc Gee - Janis Joplin

O Mary don't you weep - Bruce Springsteen

Autumn song - Manic Street Preachers

Overrated - Gavin De Graw

No choice - Edwin McCain

Another shape of my heart - Lisa Miskovsky

If I can dream - Elvis Presley

Five years - David Bowie

Take it on the run - REO Speedwagon

och den senaste som börjar avta något nu men som jag är fullkomligt galen i, nämligen

I want it all - Queen

Vilka är era favoriter? Och då menar jag inte låtar som ni bara tycker är bra, utan låtar som ni har ett helt sjukt förhållande till.

Det är med förfäran jag följer valet i Iran i media. Jag älskar att det iranska folket gör uppror, fan vad härligt det är med engagemang och en vägran att acceptera ett förtryck! Det är förfärligt att blod ska behöva spillas men den kämparandan som befolkningen visar upp är en vink till omvärlden att man inte tar vilken skit som helst!

Vad jag förstått så hade inte Mousavi varit en mycket bättre kandidat, men av två onda ting... Och att Ahmadinejad vunnit genom fusk gör det hela så fult, så fult. Läste att sårade människor inte vågar ta sig till sjukhus på grund av att säkerhetstjänsten håller vakt på sjukhusen och griper dem som tar sig dit! Vilket sjukt styre.

Kan FN göra något?

Jag ägnar så mycket av min tid nuförtiden till att googla om Egypten. Bloggar, faktasidor, ambassadsidor, tips, turistsidor, bilder, you name it! Har blivit som besatt och tänker att fyra månader kanske inte räcker. Tänk om jag vill stanna längre? Vad gör jag då? Hur gör jag med jobbet här hemma och hur ska jag försörja mig därnere? Åh, jag längtar så att jag håller på att bli galen. Men en sak upptäckte jag idag, som jag helt har glömt att oroa mig för tidigare. Kackerlackor. Alltså dessa vidriga djur som jag skyr som pesten, kommer de att bo med mig i mitt badrum, i mina skåp, i min ... säng??? Jag vet inte hur jag kommer överleva. Kanske lär jag mig att inte vara rädd för dem under min tid i Kairo, och det vore ju i så fall positivt.

Intressant hur tidningar väljer vilka stories som ska haussas upp och vilka som får minimalt utrymme. Även intressant hur vissa liv värderas högre än andras. Igår innan jag skulle somna låg jag och läste Aftonbladet i pappersformat. Inklämd någonstans i mitten av tidningen fanns en notis på en fjärdedels sida om en skolskjutning i Baku i Azerbajdzjan. Sex personer hade dödats och sedan tog mördaren sitt eget liv. Det var ungefär all information som man fick. När det sker skolskjutningar i USA, i Österrike och i grannlandet Finland, då är det spaltmeter vi talar om och det ska analyseras gärningsmannaprofiler, om sannolikheten för att det händer i Sverige, vapenlagar och gud vet vad. En skolmassaker i Azerbajdzjan får en kvarts sida. Jag blir inte klok på varför.

Nu vet jag ju att Aftonbladet inte är källan till all världens kunskap, men det är inte det jag ondgör mig över heller.

Alltså, svininfluensan. För det första: Vilket totalt ohett namn! För det andra kan jag bara inte dras med i hysterin. Vi hade ju fågelinfluensan, där var det också katastrofvarning - men märkte man något av den? Nope. Men så fort Aftonbladet skriver något med stora svarta bokstäver och ordet EXTRA så ska det hajpas. Man kan väl lugna sig lite. Och vad är det för symptom? Som en kraftig influensa, har jag hört. Men ojdå, vad jobbigt! Kom igen. Det lär dröja innan jag sätter på mig ett munskydd.