Alltså, svininfluensan. För det första: Vilket totalt ohett namn! För det andra kan jag bara inte dras med i hysterin. Vi hade ju fågelinfluensan, där var det också katastrofvarning - men märkte man något av den? Nope. Men så fort Aftonbladet skriver något med stora svarta bokstäver och ordet EXTRA så ska det hajpas. Man kan väl lugna sig lite. Och vad är det för symptom? Som en kraftig influensa, har jag hört. Men ojdå, vad jobbigt! Kom igen. Det lär dröja innan jag sätter på mig ett munskydd.

Det är så beklämmande att vissa länder, eller väldigt många länder rättare sagt, är så skoningslösa mot sina medborgare. Där exempelvis drömmen om att få rätt i en domstol aldrig kommer att slå in på grund av den omfattande korruptionen i landet. Där ett fängelsestraff för ett brott (som man kanske inte ens begått) är en fara för hälsan och livet. TBC sprids mellan fångarna och tortyr förekommer alltjämt. Jag anser att media borde uppmärksamma de forna sovjetstaterna mer än vad de gör, så att folk får upp ögonen och kan agera! När man inte ens kan lita på rättvisan, vad kan man då lita på? Fullvuxna karlar ska inte behöva komma till Sverige med tårarna rinnande längs kinderna på grund av att de hoppas på något bättre än det de har. Och enligt den svenska lagstiftningen beviljas inga uppehållstillstånd enbart på grunden att man vill ha ett värdigare liv. Situationen i deras hemländer måste förbättras och alla måste engagera sig! Vi svenskar har inte alltid vett att uppskatta det vi har, det är dags att vakna och göra något för världen. Våra problem är icke-problem i jämförelse.

Vi har en blå kommunalpolitiker på jobbet inför vilken jag i förra veckan gjorde misstaget att berätta att jag i de riksdagsval jag hittills varit röstberättigad i röstade på vänsterpartiet samt på miljöpartiet. Okej, så pass!, var typ hans reaktion förra veckan. Fine! Idag hoppar han dock på mig och ber mig redogöra för hur och varför jag tänker som jag tänker. Jag blir ju nervös av bara tanken att en "riktig" politiker frågar mig vad jag tycker och tänker om svensk politik. Jag berättade att jag känner mig röd i hjärtat och gillar det här med skatter och kommunala skolor och att jag ogillar privat sjukvård etc. Som den politiker han är hoppade han på mig med slipade motargument, och vad fan ska jag säga liksom? Jag tycker som jag tycker och känner som jag känner, oavsett! Jag sa att om vi ska diskutera politik så måste jag få chansen att läsa in mig mer så att jag kan täcka de hål i min argumentation som han gräver fram. Då kontrar karln med att säga att det är varje medborgares skyldighet att följa med i politiken och att man inte kan rösta "som man känner" eftersom det då kan sluta som i nazityskland då folket röstade på känsla på en man som verkade bra för landet. Men eftersom det inte är val imorgon så har inte jag, till skillnad från min arbetskamrat, partiprogramen i huvudet och bara kan plocka fram motargument till hans blåa åsikter. Men jag vet ju var jag står för det!

Läste om en rånare i Illinois som drabbats av dåligt samvete. Ganska söt historia måste jag säga. Ena dagen rånade han butiken. Dagen efter ångrade han sig och gick tillbaka. Den stackars kassörskan backade undan när rånaren dök upp på nytt, och dessutom närmade sig henne! Men han ville bara kramas... Hon var inte så pigg på detta, vilket man kanske kan förstå, även om jag tycker lite synd om rånaren också som kände sig som en jätteskurk. Nåväl, när hon inte ville kramas skrev han en lapp till henne där han "truly apologized", och så återlämnade han pengarna han tagit dagen innan. Än finns det hopp om mänskligheten!

Nästa år kommer 11% av Sveriges arbetsföra att vara arbetslösa hörde jag. Eller i siffror: en halv miljon pers. Hoppas för Guds skull man inte hör till den skaran!

Tjo!
Idag har jag flyttat. Icke bohag men väl kontor. För 117:e gången ungefär, men jag kommer trivas ypperligt med mitt nya läge tror jag! Var lite off i det senaste rummet som jag haft, nu har jag hamnat mer i smeten så att säga. Och trevligt folk runtikring mig har jag också, vilket jag i och för sig även har haft i alla andra rum jag suttit.
 
Bilfan håller på att ge upp. Förra veckan fick den startas med hjälp av kablar och Anders Volvo och idag ville den inte heller så jag fick haffa en person på jobbparkeringen och fråga om han ville ge mig ett handtag. Det som är bra med att ha en värdelös kärra är att man blir något av en expert på att koppla kablar.
 
Nu är det dags för mig att svinga upp gitarren på ryggen och ta mig hem till Ante.