Alltså vad är det som händer med folk när de får barn egentligen? Varenda kotte på Facebook ska lägga ut tusen bilder på sin unge och sedan i varenda statusuppdatering så får man redan på vad barnet har gjort. T ex fått en tand, badat, myst i solen eller vad det nu kan vara. Det skiter väl jag i! Jag vill väl höra vad min kompis, dvs föräldern i sammanhanget, gör och tycker. Jag betvivlar att jag själv när och om jag får några barn kommer att känna mig som ett med denna avkomma och helt glömma bort att jag har ett eget liv och en egen vilja. Tröttsamt!

Majken Jackson är död. Jag ville inte skriva ett blogginlägg om det för det gör ju alla andra, men jag kan inte låta bli. Jag är inget fan (men jag gillar en del han gjort - earthsong till exempel) men jag blir ändå ledsen över att han dött. Man ska komma ihåg att bakom alla spaltmeter så fanns en vanlig människa. Det är media som gjort honom konstig. Vila i frid.

Det här med musik är ju ett kapitel för sig. Jag själv brukar hitta låtar som jag lyssnar på dag ut och dag in i ett par veckors tid tills jag tröttnar på dem och nästa tar vid. Under tiden jag lyssnar på dem förstår jag inte hur jag någonsin ska kunna sluta lyssna på dem eftersom de är så fantastiskt bra, eller har partier som är så underbara så att man i princip vill dö. Partier som ingen annan än jag hajar måhända. Är det så för andra också, att ni kör sönder en låt och sedan går vidare till nästa? Här är mina låtar från säg de senaste tre åren.

Valerie - The Zutons

Country girl - Primal Scream

Me and Bobby Mc Gee - Janis Joplin

O Mary don't you weep - Bruce Springsteen

Autumn song - Manic Street Preachers

Overrated - Gavin De Graw

No choice - Edwin McCain

Another shape of my heart - Lisa Miskovsky

If I can dream - Elvis Presley

Five years - David Bowie

Take it on the run - REO Speedwagon

och den senaste som börjar avta något nu men som jag är fullkomligt galen i, nämligen

I want it all - Queen

Vilka är era favoriter? Och då menar jag inte låtar som ni bara tycker är bra, utan låtar som ni har ett helt sjukt förhållande till.

Det är med förfäran jag följer valet i Iran i media. Jag älskar att det iranska folket gör uppror, fan vad härligt det är med engagemang och en vägran att acceptera ett förtryck! Det är förfärligt att blod ska behöva spillas men den kämparandan som befolkningen visar upp är en vink till omvärlden att man inte tar vilken skit som helst!

Vad jag förstått så hade inte Mousavi varit en mycket bättre kandidat, men av två onda ting... Och att Ahmadinejad vunnit genom fusk gör det hela så fult, så fult. Läste att sårade människor inte vågar ta sig till sjukhus på grund av att säkerhetstjänsten håller vakt på sjukhusen och griper dem som tar sig dit! Vilket sjukt styre.

Kan FN göra något?