Gud vad tråkigt att sitta hemma ensam. Jag vill ha en man här.. istället för rostmackor mol allena hade vi kunnat äta en romantisk middag med levande ljus. Kul att fixa sådant till sig själv?! Näää skulle inte tro det! Pisstrist.

Pratade med mor min på telefon, hon hade varit på Özz Nujen & Måns Möller (?) på teatern och det hade tydligen varit sjukt kul! De skulle visst komma igen i april så man får väl se till att gå då då. Men nästa fredag ska jag på Henrik Schyffert, det blir grejer det!

Imorgon är min klassåterträff, det ser jag väldigt mycket fram emot! Undrar om de kör en massa 90-talsmusik, hoppas det så man kommer i stämning :) En kväll full med Suede, No Doubt, Popsicle, G'n'r och allt annat, fy fan va skoj det vore! Ska hem till Mecken först på lite rajraj :)

Jahapp, vad ska man göra nu då? En film kanske.

Igår på after worken så blev jag rippad på 130 spänn av killen i kassan! Och inte tänkte väl jag på det utan betalade glatt, men när jag kom hem.... Jag insåg att det inte var rimligt med 375 spänn för mat och två glas vin.. Ringde idag och ska få komma och få tillbaka slantarna. Tur det!

Går skitbra på jobbet, får lära mig mer och mer för var dag som går! Nästa vecka ska jag få åka på ett möte i stockholm. Egentligen var det jag, en annan handläggare och chefen som skulle åka, men sedan bestämdes det att Gävle bara fick skicka en person. Så då sa chefen att "jag tänkte att du skulle få åka, Annica. Det blir en chans för dig att visa framfötterna lite också" :) Jahoo!! Vad skojigt! Gäller att vara påläst nudå så man inte gör bort sig där nere som Gävles enda representant haha.

Man kan inte vara på topp jämt, och idag känns som en halvpissig dag! Fryser gör jag och jag borde verkligen städa. Jag har hy som en fjortonåring och känner mig stressad över allt jag måste göra. Vill ju bara sitta i min soffa och kolla på film med tända ljus. Men det kan jag inte göra med gott samvete! Imorgon ska vi ha after work, det är ju visserligen trevligt men.. Sen kursen min på torsdag och sedan är det helg igen.

Jag funderar på vad det är som gör att man hyser sådan respekt för vissa människor. Om man tänker typ på jobbet: det finns en del personer som man verkligen inte vill göra ett dåligt jobb inför, och så finns det vissa som man blankt skiter i vad de tycker om en. Konstigt det där! Hoppas att man själv hör till första kategorin...!

Vad konstigt det kändes att överlämna nycklarna i fredags. Nu har jag aldrig mera tillträde till den lägenheten igen. Någonsin. Jätteskum tanke. Inte för att jag har något där att göra, men jag hatar den här "aldrig igen"-känslan som smyger sig på mig titt som tätt.

Igår middag hos Jossan tillsammans med en handfull andra och, tyvärr, Goya på det. Det är ett så tråkigt ställe tycker jag, jag förstår inte alls hur folk föredrar det framför good ol' Heartbreak. Men sällskapet var ju trevligt, så det vägde upp lite grann.

Jag önskar att jag ägnat helgen åt att städa mitt hem, men det verkar aldrig bli av. Känns som att jag bor bland en massa bråte, men det är mest högar med kläder och diverse papper vart man än tittar.

Nu vankas middag och sedan en ny vecka igen!

Såg Utlämnad igår, den borde varje människa se. Världen är grym. Gick med Ante - kul att umgås med honom, vi brukar bara ses när det är fest annars.

Nu är det arabia-tajm, och imorgon åker jag till Uppsala och säljer lägenheten. Ska bli skönt att slippa dubbla hyror...!! Stannar hos faster Kerstin över natten och är åter i Yeah-vle på lördag.

Jag är löjligt nöjd med mitt liv! Man måste komma ihåg att vara tacksam för allt man har och inte gräva ner sig i misslyckanden eller sorger. Jag tror att det bästa sättet att bli lycklig är att

• Umgås med glada och inspirerande människor / undvika "energitjuvar".
• Ta för sig av livet och försöka förverkliga sina drömmar.
• Sätta upp mål och kämpa för att nå dem.
• Se alla olika människors värde, dvs skippa fördomarna.
• Inse att ens problem är små i jämförelse med många andras. Man har mat i magen, luft i lungorna och tak över huvudet. Har man dessutom bra människor runt sig så har man allt man behöver.
• Sist men inte minns är musik ett fantastiskt recept på välmående.

Kalla mig pretantiös men jag skiter i det! Tycker bara att allt på det stora hela är så bra och vill att andra också ska uppskatta livet! Nu ska jag på bio, hej med er!

Jag var nyss in till min kurdiska grannfamilj. Supertrevligt! Pappa, mamma och tre "barn" var hemma. Alla utom mamman pratade svenska. Men hon log så sött och förstod mer än vad hon kunde uttrycka, sa hon. Sedan bjöd hon in mig på middag vid ett senare tillfälle. Exotiskt va!? Äkta hemlagad kurdisk mat. Men oj vad jag blir förbannad på orättvisor. Hon hade jobbat som ekonom i Irak, och här får hon inte ens ett städjobb. Tydligen får hon "tyvärr" från alla potentiella arbetsgivare. Jättetråkigt att höra. Hur ska man lära sig språket bättre om man aldrig kommer ut i arbetslivet? SFI ger ju en inga expertkunskaper direkt, man måste ju exponeras för språket för att man ska kunna tala flytande. Vad ska man göra? Jag skulle bli knäpp om jag var förpassad till ett liv i hemmet där bidrag var min enda inkomst. Man måste få känna sig behövd, annars går man nog under. Men jag sa åt henne att det är bara att titta förbi när hon har lust! Eller ja, det gäller ju dem alla. Grannar is the shit! Typiskt svenskt beteende att inte umgås med sina grannar, jag kan säga att jag vet inte ens hur det paret som bor vägg i vägg med mig ser ut, jag har inte sett dem sedan jag flyttade in för fyra månader sedan! Men om jag har någon fest någon gång så ska jag ge mig själv anledning att ringa på och kolla så att det är okej med dem :)

Det blev en lugn och skön kväll hemma hos Stina i hennes mysiga lägenhet. Vi lagade rotsaksgratäng med lax och sallad, käkade chips och drack lite vin. När vi sjönk ner i soffan så satt man där man satt. Vi tittade på melodifestivalen, men fy vilka flopplåtar som tävlade igår. Det enda som jag kunde tänka mig i Globen var Ainbusk och de gick ju inte ens vidare. Då stängde vi av.

Idag var tanken att vi skulle gå på Cosmonova, men vi var på tok för sena hemifrån så vi insåg att vi inte skulle hinna till föreställningen. Istället tog vi en promenad mot armémuseum, men på vägen fann vi ett musikmuseum, så vi slank in där istället. Det kändes rätt fattigt får jag säga, men då vet man ju det till en annan gång.

Sedan tog vi en kopp te på ett mysigt fik innan vi vandrade genom Östermalm till T-centralen. Vilken fin stadsdel! Där vill jag bo. Kanske inte det billigaste området man kan tänka sig dock.

Appropå vart man vill bo... jag kommer nog att flytta igen :) När (om) jag får tillsvidare, så flyttar jag nog till en insatslägenhet i stan. Men jag har höga krav på den, så vi får se om jag hittar något i min smak!