Jag ägnar så mycket av min tid nuförtiden till att googla om Egypten. Bloggar, faktasidor, ambassadsidor, tips, turistsidor, bilder, you name it! Har blivit som besatt och tänker att fyra månader kanske inte räcker. Tänk om jag vill stanna längre? Vad gör jag då? Hur gör jag med jobbet här hemma och hur ska jag försörja mig därnere? Åh, jag längtar så att jag håller på att bli galen. Men en sak upptäckte jag idag, som jag helt har glömt att oroa mig för tidigare. Kackerlackor. Alltså dessa vidriga djur som jag skyr som pesten, kommer de att bo med mig i mitt badrum, i mina skåp, i min ... säng??? Jag vet inte hur jag kommer överleva. Kanske lär jag mig att inte vara rädd för dem under min tid i Kairo, och det vore ju i så fall positivt.

Intressant hur tidningar väljer vilka stories som ska haussas upp och vilka som får minimalt utrymme. Även intressant hur vissa liv värderas högre än andras. Igår innan jag skulle somna låg jag och läste Aftonbladet i pappersformat. Inklämd någonstans i mitten av tidningen fanns en notis på en fjärdedels sida om en skolskjutning i Baku i Azerbajdzjan. Sex personer hade dödats och sedan tog mördaren sitt eget liv. Det var ungefär all information som man fick. När det sker skolskjutningar i USA, i Österrike och i grannlandet Finland, då är det spaltmeter vi talar om och det ska analyseras gärningsmannaprofiler, om sannolikheten för att det händer i Sverige, vapenlagar och gud vet vad. En skolmassaker i Azerbajdzjan får en kvarts sida. Jag blir inte klok på varför.

Nu vet jag ju att Aftonbladet inte är källan till all världens kunskap, men det är inte det jag ondgör mig över heller.