Jag skulle tycka att det vore häftigt att bo i San Fransisco (kan ej stava!) under en period. Jag var där 1992 och kan inte påstå att jag har ett klart minne av staden, på grund av min då ringa ålder, men de där spårvagnarna minns jag klart och tydligt! Spårvagnar och vägar som nästan var lodräta. Skräckblandad förtjusning! Vore tufft att uppleva staden i vuxen ålder. Undrar när jag ska klämma in detta?! Någon som vill flytta med?

Nu ska jag återgå till mina gratinerade paprikor som ska bli till en smaskig sallad med mozzarella, tomat och basilika. Det vankas middag och vin med Linda och company!

Alltså, de här haremsbyxorna som Gina Tricot gör reklam för... Är det på riktigt? Jag menar, skulle folk seriöst sätta på sig dem....? Och se ut som man, eh, skitit ner sig?

Detta är min och Antes gitarrläxa tills på onsdag!

http://www.youtube.com/watch?v=Br63KSeB9N8&feature=channel_page

Fingrarna blöder (nära på) men humöret är på topp, nog fan ska den sitta - jag har ju en kväll till på mig att öva! Svårt med de snabba bytena, men man får se till att göra det i sin egen takt. Men nu ger jag mig för ikväll, även en rockstar måste vila ... ;)

Finns det något härligare än att vakna i relativt god tid en söndagsmorgon och ha hela dagen oplanerad! I fredags var jag i stockholm tillsammans med två tjejer från jobbet, varav den ena just slutat. Vi käkade mat på ett ställe på/i (hur man nu säger) Hornstull som hette Judit & Bertil, himla mysigt faktiskt och servitrisen tog mycket väl hand om oss! Därefter blev det ingen utgång i sthlm utan vi åkte hem och sov. Bussen tillbaka till Gävle gick vid 11-snåret igår och ägnade en del av gårdagen till att gå på länsmuséet med min mor. Man borde ägna sig åt den typen av aktiviteter lite oftare! Upptäckte en konstnär som verkar ha varit sjukt duktig! Marcus Larsson hette han, född 1815. De bilder som hängde på muséet var väldigt häftiga och maffiga med sina färger och motiv. Nu är det dags för frukost och sedan tror jag att jag ska promenera in till stan och gå på biblioteket. Där är man också alldeles för sällan, men det är helt klart underskattat att få gå och botanisera bland hyllplanen.

Igår var det förresten kurdernas nyår newroz. Förra året hade jag ingen aning om detta men i år är man lite mer beläst! Hade varit spännande att få fira det. Lagom till nästa år ska jag se till att ha någon som kan ta med mig på nyårsfest! Synd att det inte nämns så mycket i tidningarna mer än en bisats här och var. Borde uppmärksammas mer så att allmänheten blir mer insatt. Själv vet jag heller inte så mycket kan jag säga, känner mest till de problem som staten orsakat för kurder i Syrien i samband med newroz under de senaste åren.

Alltså jag har en fågel som bor i trädet utanför mitt sovrumsfönster som jag med nöje skulle skjuta ihjäl om jag hade en bössa! Han har -till mitt stora förtret- flyttat tillbaka nu efter ett vinterhalvår i sydligare läge. Varje gryning sätter han igång och brölar, jag lovar, jag har aldrig hört en fågel låta på detta vis! Att sova med fönstret på glänt är inte att tänka på eftersom man då vaknar och är på dåligt humör efter att in i det sista ha försökt stänga ute hans s k "sång". Vad ska jag ta mig till? Såga ner trädet? (Det är en stor tall på allmän, eller iallafall inte min privata, mark) Pröva slangbella-varianten? Öronproppar? Lära mig leva med det? Sova med stängt fönster fastän det är vår och härligt?

Det är inte så jävla lätt att driva en blogg när

1) Man ofta inte känner för att skriva

2) När man väl skriver så dör internet när man trycker på "spara inlägget"

Det är som ett skämt! Hade skrivit ett halvlångt och relativt genomtänkt inlägg och så försvann den lilla jordgloben som täcker de små dataskärmarna i nederkanten och jag tänkte att det var väl själva faaan, inte nu igen!

Men jag hade brett på lite om hur osäkert allt känns nu med varsel och dylikt, men att om man får kicken så kanske jag kan stanna kvar i Kairo istället för att resa hem till Sverige när de fyra månaderna är slut. Fast jag har ingen lust att skriva om det för jag tappade energin. Kan någon som kan datorer förklara varför det blir såhär gång på gång på gång? Trådlöst internet som funkar IBLAND. Hur kan det vara så? Antingen är det väl rätt kopplat eller så är det det inte?

Jag tycker att det är märkligt hur män fungerar. Jag menar nu inte alla män naturligtvis men efter att ha träffat på en och annan genom åren måste jag säga att det är då själva fan vad de aldrig beter sig som man kan förvänta sig eller hoppas på. Varför ta kontakt när man ändå inte är intresserad? Varför leda in en på spår som man inte menar något med? Två till en början bra karlar under 2009 och ändå så blir det bara skit. Jag vet inte riktigt hur man går tillväga för att fånga upp guldklimparna, det har väl alltid varit mitt problem och jag är så in i helvete trött på det nu att jag spyr. Det blir spermabanken nästa och hur man ska få den här närheten som man saknar, det vet jag faktiskt inte. Får väl söka mig till nån dokusåpa där man kan vrida ur det sista av hopp som finns i mig! Nä ärligt talat, hoppet om karlar har faktiskt släckts nu. Tragiskt att säga så när man är 26 år, men om ni visste hur många gånger det har gått åt skogen för mig så skulle ni inte klandra mig!

Uppdatering 20:50

Kan vara så att jag överdrev lite här ovan. Men jag var bara så damn besviken över en sak. Ingen större skada skedd!