Såg Utlämnad igår, den borde varje människa se. Världen är grym. Gick med Ante - kul att umgås med honom, vi brukar bara ses när det är fest annars.

Nu är det arabia-tajm, och imorgon åker jag till Uppsala och säljer lägenheten. Ska bli skönt att slippa dubbla hyror...!! Stannar hos faster Kerstin över natten och är åter i Yeah-vle på lördag.

Jag är löjligt nöjd med mitt liv! Man måste komma ihåg att vara tacksam för allt man har och inte gräva ner sig i misslyckanden eller sorger. Jag tror att det bästa sättet att bli lycklig är att

• Umgås med glada och inspirerande människor / undvika "energitjuvar".
• Ta för sig av livet och försöka förverkliga sina drömmar.
• Sätta upp mål och kämpa för att nå dem.
• Se alla olika människors värde, dvs skippa fördomarna.
• Inse att ens problem är små i jämförelse med många andras. Man har mat i magen, luft i lungorna och tak över huvudet. Har man dessutom bra människor runt sig så har man allt man behöver.
• Sist men inte minns är musik ett fantastiskt recept på välmående.

Kalla mig pretantiös men jag skiter i det! Tycker bara att allt på det stora hela är så bra och vill att andra också ska uppskatta livet! Nu ska jag på bio, hej med er!

Jag var nyss in till min kurdiska grannfamilj. Supertrevligt! Pappa, mamma och tre "barn" var hemma. Alla utom mamman pratade svenska. Men hon log så sött och förstod mer än vad hon kunde uttrycka, sa hon. Sedan bjöd hon in mig på middag vid ett senare tillfälle. Exotiskt va!? Äkta hemlagad kurdisk mat. Men oj vad jag blir förbannad på orättvisor. Hon hade jobbat som ekonom i Irak, och här får hon inte ens ett städjobb. Tydligen får hon "tyvärr" från alla potentiella arbetsgivare. Jättetråkigt att höra. Hur ska man lära sig språket bättre om man aldrig kommer ut i arbetslivet? SFI ger ju en inga expertkunskaper direkt, man måste ju exponeras för språket för att man ska kunna tala flytande. Vad ska man göra? Jag skulle bli knäpp om jag var förpassad till ett liv i hemmet där bidrag var min enda inkomst. Man måste få känna sig behövd, annars går man nog under. Men jag sa åt henne att det är bara att titta förbi när hon har lust! Eller ja, det gäller ju dem alla. Grannar is the shit! Typiskt svenskt beteende att inte umgås med sina grannar, jag kan säga att jag vet inte ens hur det paret som bor vägg i vägg med mig ser ut, jag har inte sett dem sedan jag flyttade in för fyra månader sedan! Men om jag har någon fest någon gång så ska jag ge mig själv anledning att ringa på och kolla så att det är okej med dem :)

Det blev en lugn och skön kväll hemma hos Stina i hennes mysiga lägenhet. Vi lagade rotsaksgratäng med lax och sallad, käkade chips och drack lite vin. När vi sjönk ner i soffan så satt man där man satt. Vi tittade på melodifestivalen, men fy vilka flopplåtar som tävlade igår. Det enda som jag kunde tänka mig i Globen var Ainbusk och de gick ju inte ens vidare. Då stängde vi av.

Idag var tanken att vi skulle gå på Cosmonova, men vi var på tok för sena hemifrån så vi insåg att vi inte skulle hinna till föreställningen. Istället tog vi en promenad mot armémuseum, men på vägen fann vi ett musikmuseum, så vi slank in där istället. Det kändes rätt fattigt får jag säga, men då vet man ju det till en annan gång.

Sedan tog vi en kopp te på ett mysigt fik innan vi vandrade genom Östermalm till T-centralen. Vilken fin stadsdel! Där vill jag bo. Kanske inte det billigaste området man kan tänka sig dock.

Appropå vart man vill bo... jag kommer nog att flytta igen :) När (om) jag får tillsvidare, så flyttar jag nog till en insatslägenhet i stan. Men jag har höga krav på den, så vi får se om jag hittar något i min smak!

Det gick hur bra som helst att konversera på kursen. Och hade man inget annat att prata om kunde man ju alltid prata om vår gemensamma nämnare; jobbet. Bodde på fyrstjärnigt hotell och fick god mat, men det var ett späckat schema med föreläsningar och inte en enda minut till spillo! Det var väldigt intressant, för vi fick ta del av alla olika delar av myndigheten, inte bara den delen som man själv arbetar inom. Det är ju hemskt viktigt att veta vad de olika avdelningarna gör, så att man kan lotsa folk rätt när de ringer, och inte bara hänvisa dem på måfå. Stiftade god bekantskap med en tjej och en kille som jobbar uppe i Umeå, tyvärr inte på en avdelning som har direkt koppling med mitt jobb, men som jag ändå kanske någon gång får anledning att kontakta om jag har tur!

Om kvällarna gick ett gäng av oss till puben som låg vägg i vägg med hotellet och drack lite öl. Det var förvånansvärt många som valde att gå och lägga sig/gå hem (för dem som bodde i sthlm) men jag tycker att kurser av det där slaget inte bara innebär ny kunskap utan också lite nätverkande, men det är ju jag det.

En kille som jag pratade en del med kom till Sverige från Bosnien i mitten på '90-talet, och jag frågade honom om hur han tyckte att han mottogs osv, och hur det kändes att som vuxen lära sig ett nytt språk. Hur bosniska och svenska skiljer sig åt, och om det var jobbigt att känna att man inte alltid förstår nyansskillnaderna i sitt "nya" språk (vilket jag själv har känt av när jag bott i engelsktalande länder, man känner sig snäppet mer korkad än andra för att man inte kan uttrycka sig med precision). Hur som helst, den här killen berättade senare för mig att under de 15 år som han bott i Sverige är det aldrig någon som har frågat om hur det kändes att komma hit. Han sa att svenskar har en tendens att fråga för att vara artiga, utan att vara särskilt intresserade av att veta svaret. Han hade känt att  jag var genuint intresserad, och hade blivit så tagen av det att han glömt bort att gå ut och röka och tänkt på vad jag sagt i en kvart efteråt. Jag blev så innerligt glad när han sa det, å andra sidan helt bestört hur människor beter sig mot varandra. Man är så uppe i sitt att man glömmer bort att kolla hur det är med folk runtomkring en!

Innan jag åkte hem på torsdagen träffade jag Johan för en fika. Var så länge sedan vi sågs så det var mysigt att ses. Så fort tåget sedan rullade in på Gävle C var det bara att ta det långa benet före och pinna på bort till arabiskan.

Igår efter jobbet gick jag hem till mamma och åt tacos och sedan begav jag mig hem och sov i princip. Nu håller jag på och tvättar och ska strax åka till huvudstaden igen, denna gång för att hälsa på Stina - äntligen!

Imorgon ska jag åka på vuxenläger. Det känns som det iallafall, jag ska nämligen på kurs med två övernattningar i Stockholm. En introduktionskurs för nyanställda. Nu vet jag inte om jag är nyanställd i ordets rätta bemärkelse eftersom jag jobbat i åtta månader, så mycket kanske man redan känner till. Men jag tror det kommer bli alla tiders då dagarna är späckade med vad som verkar vara mycket intressanta föreläsningar!

Jag är dock orolig för att inte ha någon att prata med.. Fånigt, jag vet. När jag berättade på jobbet om mina farhågor var det två personer som oberoende av varandra sa "men du som är så social lär ju knappast få några problem med det!", men vad de inte vet är att det ju bara är en fasad! Egentligen är jag inte social, utan ganska rädd för folk. Rädd att inte ha någon att prata med i fikapauserna, och sitta som en nobody och stirra ner i min kaffekopp. Nu vet jag att det inte blir så, vis av erfarenhet, men det är känslan people!

Det blir i vilket fall som helst tre hektiska dagar nu, och direkt när jag kommer hem på torsdag ska jag på arabiskan. Puh! Svettigt värre.

Och sedan är det fredag igen, jag säger då det!

... jag trodde jag hade flyttat?!

Fick inget vettigt gjort igår på dagen, var inte ens ut i det fina vädret.

Klockan fem typ drog jag till O'Learys och mötte upp med Daniel och Malin. Vi skulle se United mosa Arsenal, och det gjorde de ju med bravur! Och tur var väl det eftersom Brynäs samtidigt torskade mot Linköping med typ 100-0. Sedan begav jag mig hem till M+J som hade litet party, mycket trevligt! Vinarn slank ner och sedan var man redo för ännu en kväll på Heartan. Kände mig jäkligt bonnig när jag stod och öste till Ebba Grön-coverbandet och faktiskt just då tyckte att det var höjden av underhållning! Hade span på en man i randig tröja, ca 190 cm och kanske 30 år. Han var fin, men försvann sedan ur mitt liv lika fort som han klivit in. (Ja han klev ju inte ens in)

Gick på McDonalds och missade därmed sista bussen. En kille tog mitt nummer, jag kunde inte säga nej när han frågade för jag blev så överrumplad och han var ju snäll och gjorde mig sällskap på donken. Vill inte att han ringer. Nåväl, sedan skulle jag ta en taxi hem och då hände det som resulterade i föregående inlägg.

Idag försöker jag bringa ordning i mitt hem, men det är lättare sagt än gjort. Men blommorna är vattnade och humöret på topp så något ska jag väl lyckas åstadkomma iallafall!