Det gick hur bra som helst att konversera på kursen. Och hade man inget annat att prata om kunde man ju alltid prata om vår gemensamma nämnare; jobbet. Bodde på fyrstjärnigt hotell och fick god mat, men det var ett späckat schema med föreläsningar och inte en enda minut till spillo! Det var väldigt intressant, för vi fick ta del av alla olika delar av myndigheten, inte bara den delen som man själv arbetar inom. Det är ju hemskt viktigt att veta vad de olika avdelningarna gör, så att man kan lotsa folk rätt när de ringer, och inte bara hänvisa dem på måfå. Stiftade god bekantskap med en tjej och en kille som jobbar uppe i Umeå, tyvärr inte på en avdelning som har direkt koppling med mitt jobb, men som jag ändå kanske någon gång får anledning att kontakta om jag har tur!

Om kvällarna gick ett gäng av oss till puben som låg vägg i vägg med hotellet och drack lite öl. Det var förvånansvärt många som valde att gå och lägga sig/gå hem (för dem som bodde i sthlm) men jag tycker att kurser av det där slaget inte bara innebär ny kunskap utan också lite nätverkande, men det är ju jag det.

En kille som jag pratade en del med kom till Sverige från Bosnien i mitten på '90-talet, och jag frågade honom om hur han tyckte att han mottogs osv, och hur det kändes att som vuxen lära sig ett nytt språk. Hur bosniska och svenska skiljer sig åt, och om det var jobbigt att känna att man inte alltid förstår nyansskillnaderna i sitt "nya" språk (vilket jag själv har känt av när jag bott i engelsktalande länder, man känner sig snäppet mer korkad än andra för att man inte kan uttrycka sig med precision). Hur som helst, den här killen berättade senare för mig att under de 15 år som han bott i Sverige är det aldrig någon som har frågat om hur det kändes att komma hit. Han sa att svenskar har en tendens att fråga för att vara artiga, utan att vara särskilt intresserade av att veta svaret. Han hade känt att  jag var genuint intresserad, och hade blivit så tagen av det att han glömt bort att gå ut och röka och tänkt på vad jag sagt i en kvart efteråt. Jag blev så innerligt glad när han sa det, å andra sidan helt bestört hur människor beter sig mot varandra. Man är så uppe i sitt att man glömmer bort att kolla hur det är med folk runtomkring en!

Innan jag åkte hem på torsdagen träffade jag Johan för en fika. Var så länge sedan vi sågs så det var mysigt att ses. Så fort tåget sedan rullade in på Gävle C var det bara att ta det långa benet före och pinna på bort till arabiskan.

Igår efter jobbet gick jag hem till mamma och åt tacos och sedan begav jag mig hem och sov i princip. Nu håller jag på och tvättar och ska strax åka till huvudstaden igen, denna gång för att hälsa på Stina - äntligen!