Imorgon är det alla hjärtans dag igen. Tänk att man är singel, det är slöseri med ungdomstid! Jag vill ha en man som uppskattar mig och som tycker om mig, jag har ju allt man kan önska sig utom just en söt man! Jag har mycket kärlek att ge, men whatever.

Hursomhelst. Kärleksdagen ska jag "fira" med Hanna, vi ska gå o käka efter jobbet innan arabiskan börjar. Jag måste medge att jag inte kan min läxa utantill. Jag kan alfabetet men inte alla pronomen, och nu orkar jag inte lära mig dem.

Jag måste säga att livet är underbart! Man gnäller ibland men kom igen, självklart är livet inte så pestigt som man ibland tror! Livet leker! Vi har framtiden framför oss och det enda vi har bakom oss är barndomen (vem saknar att bli bossad över?) och tonårsåren (vem saknar hormonerna? Alla konflikter? Skolan?) så därför kan man säga att vår bästa tid är nu!!! Vår och vår, jag vet inte vem som läser detta, men min årgångs tid är nu iallafall!