Ni vet ju alla hur bra närbutiker är, man är ju där tammejfan jämt! Alltid är det nåt man glömt köpa när man gjorde den "riktiga" handlingen, eller så ska man bara köpa lite choklad... eller en frukt... eller en tidning... eller ja ni vet. Min närmsta butik i England hette One-Stop. Jag var där typ en gång om dagen minst. Alla som jobbade där såg ut som att de väntade på bättre tider (som förmodligen aldrig kommer komma, för då hade de got the hell outta there för längesedan!) och hade man tur hejade de på en, hade man mindre tur så märkte de inte att man stod och ville betala. En dag var jag på min närmsta riktiga affär, Somerfield, och gick o strosade omkring. Plötsligt ser jag ett bekant ansikte som jag inte kunde placera. Men jag tänkte att jag hejar för säkerhets skull så har jag inte gjort bort mig. Mannen blev jätteglad och började fråga en massa hur det var med mig, och vad jag måste tycka han är olik sig när jag inte träffade honom i hans naturliga miljö! Eeehh, ja jo, svarade jag. Fast på engelska. Yes, yo. Jag kunde för mitt liv inte placera mannen, men eftersom han nu pratade på som om vi kände varandra så fick jag väl spela med! Jag tänkte att han var nog en av alla risiga stammisar vi hade på puben. Jobbigt nog hade han handlat färdigt samtidigt som mig, och skulle åt samma håll, så ja, vi slog följe. Han pratade om musik. Jag sa att jag älskar att gå på spelningar. Han sa att jag måste komma och kolla när hans band repar. Tror inte det va. Sen nämnde jag att det är roligt med biljard. (Varför gjorde jag det?) Han sa att han bara MÅSTE få utmana mig på biljard. Jag sa att jag var sjuk och måste gå hem. Men på måndag då? Nja.. jag jobbar då, svarade jag. Men när slutar du jobbet då? Vi kan ta det efteråt! (Men ta och fatta vinken människa!!!) Och det är då jag begår det största misstaget. Jag svarar okej. Vi ses klockan åtta där och där. Vid det här laget hade jag kommit på att han var en av rishögarna från One-Stop. Kom hem, och berättade historien för Melba, som höll på att pinka i brallan. Det skulle ni också gjort om ni sett honom. Han var ingen skönhet. Hade förmodligen knarkat i minst 15 år. Tatueringar överallt. Såg ut som minst 40 fastän han säkert bara var 32 eller så. Han var en äkta scally. Man känner igen dom när man ser dom. Pratar med dryg och ovårdad dialekt. Ser ut som han gjorde. Har ingen utbildning. Ni fattar.Men vad gör jag nu? undrade jag desperat. Well you shouldn't have said yes in the first place, should you! blev svaret. Vad skulle jag ha sagt då? No.... Eh, jaha. Jag kunde inte.Så blev det måndag. Jag gick inte dit. I stood him up. Jag gick raka vägen hem från jobbet och stannade inomhus resten av dagen. Efter det handlade jag aldrig mer på One-Stop. Blev jävligt besvärligt till slut, när man aktivt måste undvika något som man tidigare nyttjat varje dag. Extra svårt blev det om man gick förbi med någon som sa, kom jag ska bara in och köpa en grej. Då stannade jag utanför. Jag såg aldrig One-Stop-man igen. Hoppas han har ett gott liv.Vad kan man dra för lärdom av det här? Gör inte bort dig inför folk som du har anledning att träffa igen. Det är ett jäkla projekt att försöka vara osynlig. Fan jag saknar Melba så mycket så det är inte klokt! Hon kommer om typ tre veckor, då blir det holabalo må ni tro!

 

Helen...

24 januari 2007 07:43

hihih, vilken historia!! tack för den till frukosten! va et one stop som vi va in på några ggr med? där jag har lite underliga kort ifrån..hihihi... och som låg mitt emot stället där vi beställde in så mycket mat sista kvällen att vi inte orkade äta det... heheh...minnen, tack o lov att man har dem!
ååh va roligt att melba kommer!!! du MÅSTE hälsa!!
ha en bra dag! kram

http://djhelen.blogspot.com

 

Bergis

24 januari 2007 09:42

Det är bra att du är trevlig och vill hälsa, fast du är osäker på vem det egentligen är. Det finns många idioter man pluggat med under årens lopp som man kanske dessutom umgåtts en hel del med som inte hälsar när de ser en på stan. Mötte en sån i går på IKEA. Vissserligen tyckte vi kanske inte det bästa om varandra men hallå, man hälsar väl för fan. Dessutom sa jag hej. Vi ses snart.

 

Annica

24 januari 2007 09:54

Helen - haha det stämmer det var ju där evelina hade den där kossan hahahahahaaaa det hade jag glömt! Fan vad kul det var

Anna - see you in 20 :)

 

Drogen

24 januari 2007 14:26

haha. annica -det ska va du till nåt sånt där! du är min gogumma!!
när kommer du o hälsar på hemma hos MEJ? inte sugen på en sväng till gävle i helgen? (nä, anade de).
Drogen är KPs smeknamn på mig:
"Man blir beroende av dig och kan inte sluta umgås/ringa/prata med dig".
Själv är jag beroende av andra saker.....eller snarare individer.
Sikla har vinterkräksjukan, hon bara spyr å spyr. Jag måste vattna henne med spruta. Slutar väl med veterinären igen kan jag tro.... Bidrag tages tacksamt emot!
Kram

 

Helen...

24 januari 2007 18:00

haha, ja det stämmer! kan minnas att jag har en bild på dig med.. med en anka hihi, det va tider det! (har du den förresten??)
nu blir det middag för fröken åberg efter en helvetesdag i skolan, men det redde ut sig till slut..... tack o lov!!
kramar

http://djhelen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avskyr att vissa inte har någon arbetsmoral. Samma minut som klockan slår 16:27 då måste man lämna jobbet för annars är det världens grej för då måste man jobba ÖVER! Medans andra alltid jobbar en massa, men vad är tacken för det? Var snorförbann...

Alltså vad är det som händer med folk när de får barn egentligen? Varenda kotte på Facebook ska lägga ut tusen bilder på sin unge och sedan i varenda statusuppdatering så får man redan på vad barnet har gjort. T ex fått en tand, badat, myst i solen e...

Majken Jackson är död. Jag ville inte skriva ett blogginlägg om det för det gör ju alla andra, men jag kan inte låta bli. Jag är inget fan (men jag gillar en del han gjort - earthsong till exempel) men jag blir ändå ledsen över att han dött. Man ska ...

Det här med musik är ju ett kapitel för sig. Jag själv brukar hitta låtar som jag lyssnar på dag ut och dag in i ett par veckors tid tills jag tröttnar på dem och nästa tar vid. Under tiden jag lyssnar på dem förstår jag inte hur jag någonsin ska kun...

Det är med förfäran jag följer valet i Iran i media. Jag älskar att det iranska folket gör uppror, fan vad härligt det är med engagemang och en vägran att acceptera ett förtryck! Det är förfärligt att blod ska behöva spillas men den kämparandan som b...