Ibland tänker man på saker som är svåra att sätta ord på, och där varje försök ter sig futtigt och ovärdigt. Det är svårt att veta vad man egentligen vill säga, och hur man ska formulera sig, och om det kommer kännas bättre sedan man öppnat sig, eller om man kommer känna sig blottad och ångestfylld.

Men jag tänker ofta på hur livet skulle sett ut med dig i bilden. Och jag får hjärtklappning när jag skriver detta. Det känns som att jag inte har någon rätt att sörja. Men jag har ju aldrig riktigt gjort det. Jag var ju så liten, och jag har alltid levt mitt liv utan dig, så vad fanns att sörja? Men ju äldre jag blivit, desto mer tänker jag och söker svar på frågor som jag aldrig kommer kunna ställa.

Snart har 22 år gått. Det var innan Palme blev skjuten. Innan Tjernobyl. Innan Berlinmurens fall. Innan vm-bronset i USA. Innan datorerna och mobiltelefonerna. Innan millennieskiftet.

Innan din dotter kunde prata rent.

Det är så mycket som du inte känner till. Därför känns det så konstigt att sitta här och sakna. Men jag saknar dig så.

Hoppas jag blev som du önskade. Att jag inte gjort dig besviken.

Varför var du tvungen att dö ifrån mig?

 

Daniel

19 maj 2007 12:17

Annica, vännen, det där tog i hjärtat. Förstår att sådana tankar dyker upp ibland. Självklart skulle han vara stolt över dig, hur stolt som helst. Stor KRAM på dig!

 

Bergis

19 maj 2007 14:54

Klart du ska sörja hjärtat. Jag blev väldigt rörd av dina vackra ord och känner starkt med dig. Förresten, vilken fin bild på din presentation. You look great! Kram

 

Stina

19 maj 2007 16:29

Hej vännen!
Självklart har du inte gjort honom besviken. Du är en av de FINASTE människor jag känner, tänker ofta "om jag kunde tänka och vara mer som Annica". När som helst du behöver gråta eller prata så finns jag här. Hörs imorn. Många kramar

 

Annica

19 maj 2007 19:58

jag älskar er!!!

 

alvias

19 maj 2007 23:25

Jätte vackert skrivet Annica. Min pappa - är inte död, men han har varit frånvarande under hela mitt liv. Jag vet vem han är och vart han bor (i samma stad som jag). Jag sörjer det liv som jag kunde ha fått... En pappa och syskon. Men jag gläds åt det liv jag fick. En knasig mamma, underhållande sambo och underbara ungar. Jag förstår också att du har helt underbara vänner - precis som jag. Vi ska ta vara på dem!!!

 

Annica

20 maj 2007 16:06

Absolut, de är guld värda varenda en!!! Men visst saknar man en "komplett" familj. Tänker på hur livet hade kunnat bli..

 

FrökenSvår

20 maj 2007 18:32

Du har verkligen förmågan att skriva så det berör, du når fram även till den som aldrig träffat dig. Vilken far skulle inte känna sig stolt över en sådan dotter - en som kan beröra och genom sina tankar få andra att stanna upp och känna efter? Jag blir sittandes, förundrat tacksam över att få ta del av hur världen ser ut från ditt perspektiv. Kram //FrökenSvår

 

Annica

20 maj 2007 19:34

Åh vad glad jag blir när du säger så! Tack för att du skickar såna härliga kommentarer! Stor kram /Annica

 

E

21 maj 2007 19:59

Kärlek Annica.
KÄRLEK!

http://drogen.blogg.se

 

Annica

21 maj 2007 22:02

Tack..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avskyr att vissa inte har någon arbetsmoral. Samma minut som klockan slår 16:27 då måste man lämna jobbet för annars är det världens grej för då måste man jobba ÖVER! Medans andra alltid jobbar en massa, men vad är tacken för det? Var snorförbann...

Alltså vad är det som händer med folk när de får barn egentligen? Varenda kotte på Facebook ska lägga ut tusen bilder på sin unge och sedan i varenda statusuppdatering så får man redan på vad barnet har gjort. T ex fått en tand, badat, myst i solen e...

Majken Jackson är död. Jag ville inte skriva ett blogginlägg om det för det gör ju alla andra, men jag kan inte låta bli. Jag är inget fan (men jag gillar en del han gjort - earthsong till exempel) men jag blir ändå ledsen över att han dött. Man ska ...

Det här med musik är ju ett kapitel för sig. Jag själv brukar hitta låtar som jag lyssnar på dag ut och dag in i ett par veckors tid tills jag tröttnar på dem och nästa tar vid. Under tiden jag lyssnar på dem förstår jag inte hur jag någonsin ska kun...

Det är med förfäran jag följer valet i Iran i media. Jag älskar att det iranska folket gör uppror, fan vad härligt det är med engagemang och en vägran att acceptera ett förtryck! Det är förfärligt att blod ska behöva spillas men den kämparandan som b...