Alltid när jag drömmer om barn, så brukar de vara jättesöta och underbara. Inatt var det tvärtom, usch det var snudd på obehagligt. Jag födde iallafall en bebis, men så fort jag såg den så kände jag att det var en ond bebis. Jag fick inga moderskänslor alls, men försökte intala mig att det bara var en sån här psykos som nyblivna mammor kan få.

Men min bebis var överintelligent och kunde prata och hade en massa tänder och ett elakt leende, och jag var nästan rädd för den. Jag försökte låtsas att jag var glad, och skickade ut ett sms till alla jag kände och berättade om längd och vikt och att allt gått bra. Inte en jävel skrev tillbaka och gratulerade! Och pappan till barnet var ett gammalt ragg som jag inte längre hade kontakt med. Så det var bara jag och ett obehagligt barn.... hu...!!!

Varför drömmer jag såhär? Jag älskar ju barn och brukar alltid drömma söta bebisdrömmar!

Nåväl. Snart kommer mamma på besök, så jag ska väl gå och fixa till mig. Vi hade tänkt gå på picknick men såhär spontant känns det inte direkt som något picknickväder..... Så vi får väl se vad vi hittar på, kanske gör något kulturellt istället, det vore skoj! Händer ju inte varje vecka.

Träffade min gamla sambo Johanna igår över en öl på Upplands, det var trevligt! Vi har inte setts på ett och ett halvt år.