Nu har det kommit över mig.

Stressen, ångesten och paniken.

28 maj ska uppsatsen in. Om två veckor idag.

Jag har varit så bra på att hålla den ifrån mig, något som jag tror har varit rätt sunt. Det kan aldrig ha varit bra att ha sån dygnet-runt-ångest som jag hade i höstas. Fan vad dåligt jag mådde.

Nu har jag panik, men jag har ändå hopp och det om något är ju positivt! Jag är inte riktigt säker på att jag vet vad jag håller på med, eller vad jag ska skriva om (har inga klart formulerade frågor), men det ordnar sig! Inte för att det kommer bli mycket till fritid, men vad är väl två veckor av ens liv? Tänk, mycket snart har jag pluggat färdigt! Om allt går enligt beräkningarna, det vill säga.. Helt fantastiskt!

Ljuset i tunneln, here I come!