Nu har det kommit över mig.

Stressen, ångesten och paniken.

28 maj ska uppsatsen in. Om två veckor idag.

Jag har varit så bra på att hålla den ifrån mig, något som jag tror har varit rätt sunt. Det kan aldrig ha varit bra att ha sån dygnet-runt-ångest som jag hade i höstas. Fan vad dåligt jag mådde.

Nu har jag panik, men jag har ändå hopp och det om något är ju positivt! Jag är inte riktigt säker på att jag vet vad jag håller på med, eller vad jag ska skriva om (har inga klart formulerade frågor), men det ordnar sig! Inte för att det kommer bli mycket till fritid, men vad är väl två veckor av ens liv? Tänk, mycket snart har jag pluggat färdigt! Om allt går enligt beräkningarna, det vill säga.. Helt fantastiskt!

Ljuset i tunneln, here I come!

 

Bergis

15 maj 2007 06:28

You go girl! du vet att jag tror på dig, i alla lägen. Vet att du fixar det trots att det blir stressigt. Kram

 

Annica

15 maj 2007 08:46

ÅÅååhh, tusen tack anna!!! kram tillbaka, hoppas du får en fin tisdag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avskyr att vissa inte har någon arbetsmoral. Samma minut som klockan slår 16:27 då måste man lämna jobbet för annars är det världens grej för då måste man jobba ÖVER! Medans andra alltid jobbar en massa, men vad är tacken för det? Var snorförbann...

Alltså vad är det som händer med folk när de får barn egentligen? Varenda kotte på Facebook ska lägga ut tusen bilder på sin unge och sedan i varenda statusuppdatering så får man redan på vad barnet har gjort. T ex fått en tand, badat, myst i solen e...

Majken Jackson är död. Jag ville inte skriva ett blogginlägg om det för det gör ju alla andra, men jag kan inte låta bli. Jag är inget fan (men jag gillar en del han gjort - earthsong till exempel) men jag blir ändå ledsen över att han dött. Man ska ...

Det här med musik är ju ett kapitel för sig. Jag själv brukar hitta låtar som jag lyssnar på dag ut och dag in i ett par veckors tid tills jag tröttnar på dem och nästa tar vid. Under tiden jag lyssnar på dem förstår jag inte hur jag någonsin ska kun...

Det är med förfäran jag följer valet i Iran i media. Jag älskar att det iranska folket gör uppror, fan vad härligt det är med engagemang och en vägran att acceptera ett förtryck! Det är förfärligt att blod ska behöva spillas men den kämparandan som b...