Jag tänker mycket på framtiden. Diskuterade det här med Johan idag.

Jag vill jobba med något som hjälper människor. Jag vill göra en insats. Jag vill kunna tänka att jag gjort något meningsfullt med mitt liv när jag ligger för döden.

Å andra sidan vill jag ha ett nio-till-fem-jobb, som jag kan släppa när jag slutat för dagen. På ett kontor som jag inte behöver lämna, förutom när jag ska på fortbildningskonferenser i Stockholm.

Åååhh denna vånda!!

Tänk vilken kick man skulle få av att jobba för någon humanitär organisation och på plats kunna hjälpa till att ge människor en värdigare och mer uthärdlig tillvaro! Man skulle känna att man spelar roll, att man gör något som betyder något för en annan.

Men det kräver också att man är villig att offra ett så att säga "normalt" liv på hemmaplan. Var ska man göra av ungarna när man befinner sig i en krigszon? Ska de stanna hemma hos mannen? Vad är det för typ av liv - att ha familjen långt, långt bort?

Man borde helt enkelt jobba utrikes nu medan man är (någorlunda) ung, och (mycket) singel. Ge mig ett eller två år av yrkeslivserfarenhet (hallå Migrationsverket! Eller Integrationsverket! Nej vänta nu, dumt av mig; det tänker ju Moderaterna lägga ner), så ska jag sedan se till att åka iväg på uppdrag från valfri NGO!

Kanske kan några månader i mänsklighetens tjänst nu, göra att jag kan dö tillfreds med mitt liv när det blir dags för det?

 

Bergis

23 maj 2007 08:27

Jag känner en tjej som jobbar åt SIDA, det skulle helt klart varit nåt för dig, du som vill hjälpa folk. Nackdelen med det är ju att du måste omstrata dina studieår och göra om allt ännu en gång. Sugen? Kram

 

Annica

23 maj 2007 09:45

Men måste jag verkligen det? Vad är det för utbildning som krävs där då? Jag har ju ändå läst vissa grejer som kanske skulle kunna vara relevanta, typ freds- o konfliktkunskap och det här som jag läser nu. Måste gå att komma runt det där på något vis! För att börja om studierna, det är uteslutet! Kramar

 

alvias

23 maj 2007 11:04

Jag tycker att det låter som en mycket bra plan inför din framtid. Hade jag varit ung och inte haft barn skulle jag också vilja ha något liknade yrke. Varför satsade jag inte på utbildning som ung!!?

 

Annica

23 maj 2007 12:00

Tja!
Du har ju fått tre söta ungar istället!! Det är lite det jag menar, att vad man än väljer så känns det omöjligt att kunna kombinera allt som skulle vara skoj! Ujuj livet är så KORT :/

 

Fester

23 maj 2007 20:46

Är det inte bättre att hjälpa sig själv först?

http://fester.bloggagratis.se

 

Annica

23 maj 2007 21:00

Knivig fråga! På ett sätt är det klart att man ska hjälpa sig själv först, t ex om man av den ena eller andra anledningen är en trasig människa. Men om man inte har några större problem i sitt eget liv, så att man faktiskt har både viljan, orken och möjligheten att hjälpa andra, så tycker jag att det är toppenbra om man också gör det!
Eh, lite snurrigt men jag hoppas du fattar hur jag menar..?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avskyr att vissa inte har någon arbetsmoral. Samma minut som klockan slår 16:27 då måste man lämna jobbet för annars är det världens grej för då måste man jobba ÖVER! Medans andra alltid jobbar en massa, men vad är tacken för det? Var snorförbann...

Alltså vad är det som händer med folk när de får barn egentligen? Varenda kotte på Facebook ska lägga ut tusen bilder på sin unge och sedan i varenda statusuppdatering så får man redan på vad barnet har gjort. T ex fått en tand, badat, myst i solen e...

Majken Jackson är död. Jag ville inte skriva ett blogginlägg om det för det gör ju alla andra, men jag kan inte låta bli. Jag är inget fan (men jag gillar en del han gjort - earthsong till exempel) men jag blir ändå ledsen över att han dött. Man ska ...

Det här med musik är ju ett kapitel för sig. Jag själv brukar hitta låtar som jag lyssnar på dag ut och dag in i ett par veckors tid tills jag tröttnar på dem och nästa tar vid. Under tiden jag lyssnar på dem förstår jag inte hur jag någonsin ska kun...

Det är med förfäran jag följer valet i Iran i media. Jag älskar att det iranska folket gör uppror, fan vad härligt det är med engagemang och en vägran att acceptera ett förtryck! Det är förfärligt att blod ska behöva spillas men den kämparandan som b...