Förra påsken stod jag på Albert Square i Manchester tillsammans med några tusen andra och lyssnade på någon typ av påskkonsert. Det var ett potpurri av låtar som hade sitt ursprung i Manchester (av Stone Roses, Oasis, The Smiths m fl) fast det var inte orginalartisterna som sjöng tyvärr... men det var maffigt ändå, för alla Manchesterbor var så stolta över att komma från en så framgångsrik musikstad, och alla kunde alla texter. Vad som spädde på den sköna stämningen var väl också det fina vädret och klara himlen. Toppen!På vandring genom centrala stan kom också en grupp människor som bar på ett gigantiskt vitt kors (med lampor i - lyste fint i kvällsmörkret!) och deras slutdestination var just Albert Square, men genom monitorer kunde vi följa dem genom stan och se hur de närmade sig. Kvällen slutade med att "Jesus" vinkade från ett av fönstrena högst upp i Town Hall (som ligger på torget). Det var ett rätt annorlunda påskfirande det! Fram för fler gratiskonserter för allmänheten kan man tycka! Vem blir inte glad av sånt?Jag funderar på om jag ska flytta tillbaka om ett par år. Skaffa mig lite jobberfarenhet och sedan söka jobb i Manchester. Jag är ju, som jag tidigare framhävt, inte färdig med stan. Det är som att gå på restaurang och få den mest delikata maten serverad och fyra tuggor in så kommer servitören och dukar av. Då är man ju inte mätt och belåten! Men sen när måltiden dukats fram igen och man ätit upp, då får han gärna duka undan. Vad jag försöker säga är nog att jag vill tillbaka, men inte för gott. Bara nåt år eller så. Med en fungerande kamera den här gången.. det stör mig så grymt mycket att jag hade en skitkamera under en så spännande period av mitt liv!

Nu är jag nog sjuk på riktigt. Tanterna på jobbet tyckte jag såg hängig ut igår, och jag blev anfådd av minsta lilla ansträngning. Imorse vaknade jag och hade skitont i halsen och kroppen min värker.Det hände en rätt obehaglig sak när jag och en tjej skulle stänga igårkväll. När vi klev ut från jobbet kommer det två killar i tjugoårsåldern med gråa huvtröjor springande fram och säger "Stäng inte dörren!" Och vi blev konfunderade och tittade på varandra och på dem. Vilka var de? Jobbade de natt? No way, de såg inte ut som att de var på väg in för att jobba. Så när de stod mellan de två ytterdörrarna så sa vi att "ni får inte vara här, för vi ska gå hem nu" Då började de svamla om att de skulle ringa något samtal eller hur det nu var "Ja men ni får ringa ute för ni får inte gå in här, fattar ni det?" Men de gick liksom inte ut! Fan man blev lite skraj faktiskt, eller inte rädd, men det var rätt obehagligt att de inte lyssnade på oss utan var på väg in på vårt jobb mitt i natten. Till slut gick de ut iallafall och Anna och jag tittade på varandra och låste i tystnad upp våra cyklar. När killarna försvunnit sa Anna att "det var tur att de gick frivilligt så vi slapp koppla hemtjänstgreppet på dem" :)Här kommer för övrigt lite bilder innifrån världens skitigaste bil, som numera är ren! (Hur puckad är jag som fotar inne i en biltvätt för övrigt?)