Idag längtar jag tillbaka till England. Uppsala i all ära, men Manchester was the shit! Jag har iallafall lovat mig själv att återigen bo och verka där (haha, vilket skönt uttryck), under minst ett halvår till någon gång i framtiden. Kanske perioden då studierna är klara men jag inte fått något jobb. Fast hur fan ska man ha råd med det egentligen, när csn börjar hänga en i hasorna kom jag på?Kanske under någon form av friår i framtiden då, men innan jag fyller 30! Okej, där har ni det löftet ifrån mig! Vem vill följa med?Alltså, Manchester hade allt! Trots att det är en storstad (tredje största efter London och Birmingham), så var den ändå ingen "stresstad" med tunnelbanor och trängsel, utan istället öppna ytor i stan så att även om det var massor med folk så upplevdes det inte så! Shoppingen var kanon. Inte för att jag hade några pengar att shoppa för, men om jag haft det hade jag nog kunnat gå loss rejält!Dialekten är underbar (förutom "scally"-snacket, men det räknar jag inte)Vädret var kanon! Regnade inte mer än i sverige, och sommaren var tokhet.Utelivet var i en klass för sig.... fan alltså, vad roligt det var!!! Alla roliga klubbar, alla hade liksom hittat sin egen nisch på nåt sätt. (5th avenue, Roadhouse, Funkademia t ex) Och alla pubbar i varje gathörn, det är annat än här hemma det. Och Gay Village runt Canal Street ska vi inte ens tala om! Där var det drag (eller hur Johan?! ;))Saknar till och med jobbet. Tyckte faktiskt att det var helt okej att jobba därborta. Saknar den familjära känslan på jobbet, och alla goa och glada människor som jobbade där. Dra mig baklänges, jag saknar faktiskt även stammisarna! De var sjukt jobbiga, men ändå oftast på glatt humör! Det var kul att jobba helt enkelt och jag visste vad jag höll på med. Som jag brukar säga; jobba är ju alltid skoj när man vet vad man gör.Ja, jag kan hålla på att drömma mig tillbaka i all evighet, men jag ska bespara er. Vill bara säga att Manchester, we will meet again!Idag har jag först drivit på stan med Anna och lillbebisen, och sedan hängde jag i ett par tre timmar på Dag Hammarskjöld och fick lite uträttat faktiskt. Känner mig rätt nöjd och belåten :) Men dom jäklarna har bytt ut kopieringskorten, så när jag stoppade i mitt gamla vanliga i apparaten så gav den ifrån sig ett missnöjt ljud och "okänt kort" kom upp i displayen. Hoppas jag inte hade nå markeringar kvar på det gamla, det vore ju synd. Satt och flirtade lite med en söt kille i grå tröja i läsesalen. Måste man ju få göra.... han var lång och stilig. Mums!Tillägg 22:02, Hur faan är tanken att man ska kunna ta ett ackord som heter D# maj? Så långa fingrar har man ju inte!