Big Fish. Big deal.Jag tyckte den var en axelryckning. Kanske hade jag för höga förväntningar. Vissa hade ju höjt upp den till skyarna. Själv blev jag mest matt när pappan började berätta ännu en historia. Not my cup of tea.Jag är lite orolig över en massa utslag som jag fått. På magen och på bröstbenet och lite på armen. Jag har haft dem i typ fem dagar, och jag får en till två nya per dygn. Det är som myggbett i varierande storlek, och de kliar jättemycket. Sen blir ytan liksom torr och fnasig. En av prickarna ser ut som många små, små blåsor. Vad kan det vara?Jag har får en massa förslag från folk, t ex allergi mot ngt plagg eller tvål, vattkoppor (men det hade jag när jag var liten, och det kan man väl bara få en gång?) och sänglöss. Hur charmigt låter det? Om nån har några fler mysiga gissningar, so shoot.Snart är det oktober. Födelsedagsmånad. Ska fira att jag blivit ett år äldre och klokare, och rikare på erfarenheter. Det kan man verkligen säga att jag har blivit. Tänk vad mycket man varit med om nu, som jag inte hade en aning om i oktober förra året. Vad mycket nytt folk man lärt känna! Livet är fantastiskt, faktiskt. Oktober är också den månad då begravningen kommer äga rum, närmare bestämt den sjätte. Det kommer att bli otroligt jobbigt, men förhoppningsvis känns det lättare när den är över.

Stod och väntade på att Daniel skulle komma till vår mötesplats utanför kiosken vid Domtrappkällaren, då plötsligt en hel skock med någon form av östeuropéer stormade ut från restaurangen. De var säkert 20st och alla hade kameror runt halsen. De rörde sig i riktning mot stan, men när de kommit ungefär till Gamla Torget, kom de på att de gått fel och alla stormade tillbaka och förbi mig där jag stod och väntade. Ett par stannade och tog en bild på GB-glassgubben som stod utanför kiosken. Gud vad fånigt man beter sig som turist! Rör sig klungvis, och tar suspekta bilder som man sedan ska försöka förklara för dem därhemma. Ja, det var intressant att iaktta dem iallafall.Så dök då The Man (Daniel alltså) upp, och vi skulle käka just på Domtrappkällaren hade vi bestämt. Jag hade ingen aning om att de hade lunchservering, trodde det bara var en middagsrestaurang! Jag åt svampomelett och Daniel nån schnitzel av nåt slag. Helt okej mat, men jag skulle vilja säga att jag nog aldrig ätit på ett tystare matställe! Trots att det kanske var en 5-6 andra i lokalen, så var det bara vi som pratade. Det slutade liksom med att vi satt och viskade när man skulle gå in på de snaskiga detaljerna (hehe), för att inte hela serveringen skulle få en inblick i ens liv! Till slut hade alla gått utom en gammal tant, som helt ogenerat satt och tittade på oss och spetsade sina 80-åriga öron så mkt hon kunde. Oh well, vi får väl bjuda på det :)Gick till Juridiska biblioteket för att låna nån tidsskrift, men det var inget hemlån på dem, så jag får gå dit och sätta mig imorgon istället när jag förhoppningsvis har lite mer ro i kroppen.