Har kollat på ett program på 3an om kvinnomisshandel. Det var Magdalena Graaf bland annat som berättade om det helvete som hon och hennes lilla son genomlidit för typ tio år sedan. Så fruktansvärt hemskt. De sa att det är så lätt för utomstående att undra varför man inte går vid första slaget, men menade på att när första slaget kommer så är personen i fråga ofta redan totalt psykiskt nedbruten och hjärntvättad. Känns futtigt av mig och sitta och tycka nånting om den här frågan, när man inte har någon erfarenhet. Men jag ville på något vis bara säga att jag sett programmet, och att jag bryr mig. Och att det är hemskt.Jag kollade även på första(?) programmet av Carl-Jans änglar. Fan vilka dryga brudar som de rotat fram. Såna där tjejer som ska vara så jäkla stöddiga och tror att de är ballast i stan. Mmm, jag vet inte ens om jag orkar titta på några fler avsnitt där. Å andra sidan kanske de växer i ens ögon då man "lär känna" dem lite närmre. Och sopporna de lagade verkade ju goda :)

Det KAN vara så att jag gör världens bästa potatismos och korv. Vill inte verka divig, men man måste ju våga erkänna vad man är bra på!Jag är också bra på att fickparkera och på att få folk att anförtro sig åt mig. Vad mer? Jo jag är även jäkligt bra på att varva 8-bitars Super Mario (den vanligaste, med flaggstången i slutet på varje bana) Det ni! Visste ni det att alla bruna monster förvandlas till såna svarta skalbaggar när man varvat och spelar igen? Jojo minsann.

Fortfarande inget svar från handledaren..... var håller karln hus? Känns som att jag inte kan göra ngt innan han hör av sig. Vet liksom inte ens om han tycker att mitt ämne är nåt vidare, så därför kan jag ju inte åka till biblioteket och låna en massa litteratur, innan jag fått hans "klartecken". Så i väntan på honom driver jag bara omkring här hemma. Är jättefint väder, funderar på att ta en trevlig liten promenad till återvinningsstationen med lite papper och glas... man måste ju ut och röra sig lite hehe. Den ligger bara 3 minuters promenad bort, men det är ju bara bra, får inte gå för långt, måste hålla mig nära mailen!Sen blir det väl nån form av mat (typ korv o mos - hemlagat naturligtvis). Jag önskar att jag hade min kompis annas lilla bebis här hos mig. Så sjukt söt, jag ska sno honom nån gång när hon inte ser!I övrigt undrar jag hur man lockar folk till sin blogg? Alla supertips emottages med glädje! Gäller det att skapa sig ett rykte liksom, eller är det bara klatchiga rubriker som avgör? Hilfe please.

Kom på en grej till, nu när jag stod i duschen. Varför är alla ens badrumsartiklar rosa och blå? Är det vetenskapligt bevisat att folk känner sig fräscha efter att ha använt en produkt med någon av dem två färgerna?Utdrag ur mitt badrumsskåp:hårspray - rosahudkräm - blåbindor - rosatamponger - blåhårborste - blåmunvatten - blåplattahåretvätska - rosatvål - blåparfym - rosaJag menar, det är liksom ingen slump! Jag har ingen produkt som är grå liksom. eller orange eller grön!

Ny dag.... jag har sovit till elva och fan vad lat jag är! Skärpning ankan. Sitter och väntar på att få svar av min handledare, ska skriva D-uppsats i höst och behöver all hjälp jag kan få!!! Lite magsår får jag faktiskt när jag tänker på't, men om så många andra har klarat det så borde väl även jag... eller...?!Ser ut att vara sommarväder ute. Hörde att det skulle bli upp till 25 grader den här veckan, det är ju inte klokt! Då kanske man faktiskt inte har badat för sista gången, vilket jag tidigare trott. Nej jag måste ta tag i dagen, det är synd och skam att sitta här och mögla. Nu jäklar! nu börjar mitt nya aktiva liv! (igen)Kom förresten på att jag ska delge er ett omarbetat ordspråk jag hörde igår;Om gräset alltid är grönare på andra sidan så har du bara glömt att vattna din lilla täppa

Jag brukar få höra att jag är rätt bakåtsträvande när det kommer till tekniska nymodigheter. Bloggande måste väl räknas till en sådan? Och ändå är jag här! Jag som inte ens äger en dvd-spelare. Men som en frekvent skrivare av "vanlig" dagbok, så tänkte jag i mitt stilla sinne att bloggande kanske skulle passa mig. Men då kommer man ju till en massa beslut att ta ställning till; ska man vara anonym och ge folk påhittade namn, för att inte stöta sig med någon, eller ska man köra på och riskera att få stå till svars för både det ena och det andra? Väljer man att vara anonym kan jag ju med enkelhet prata om dryga personer i min närhet som jag stör mig på, eller folk som jag ser upp till men som jag är för feg att säga det till i verkliga livet.Ja, jag får nog klura på detta under natten. Det kommer nog dock att sluta med att jag berättar för mina vänner att jag, tro det eller ej, har tänkt börja blogga. Om inte annat för att få någon som helst form av respons på det man skriver. För vem skulle annars bry sig om att läsa just min blogg, nu när var och varannan kotte bloggar? Jag har ju inget viktigt att säga ändå. Det är väl mest det vanliga tugget om hur hårt det är att vara ung ibland, men att livet ändå är helt okej. Finns väl tusen andra bloggar med samma tema. Tänkte också på en annan sak: Är bloggning ett sätt att få lite "fame" i tillvaron? Lite uppmärksamhet? Annars borde jag väl kunna nöja mig med min gamla pappersdagbok? Men det är ju nya tider nu... man måste ju börja hänga med! även jag :)