Ibland tänker man på saker som är svåra att sätta ord på, och där varje försök ter sig futtigt och ovärdigt. Det är svårt att veta vad man egentligen vill säga, och hur man ska formulera sig, och om det kommer kännas bättre sedan man öppnat sig, eller om man kommer känna sig blottad och ångestfylld.

Men jag tänker ofta på hur livet skulle sett ut med dig i bilden. Och jag får hjärtklappning när jag skriver detta. Det känns som att jag inte har någon rätt att sörja. Men jag har ju aldrig riktigt gjort det. Jag var ju så liten, och jag har alltid levt mitt liv utan dig, så vad fanns att sörja? Men ju äldre jag blivit, desto mer tänker jag och söker svar på frågor som jag aldrig kommer kunna ställa.

Snart har 22 år gått. Det var innan Palme blev skjuten. Innan Tjernobyl. Innan Berlinmurens fall. Innan vm-bronset i USA. Innan datorerna och mobiltelefonerna. Innan millennieskiftet.

Innan din dotter kunde prata rent.

Det är så mycket som du inte känner till. Därför känns det så konstigt att sitta här och sakna. Men jag saknar dig så.

Hoppas jag blev som du önskade. Att jag inte gjort dig besviken.

Varför var du tvungen att dö ifrån mig?

Har en konstig känsla av rastlöshet i kroppen idag. Sitter och tänker på livet, och på alla människor som har passerat revy. Vilka minnen man har från var och en, och vilka minnen de kan tänkas ha av en själv. Livet är fantastiskt faktiskt!

Måtte jag aldrig bli en sådan som nöjer mig med ett skittråkigt jobb och en ännu tristare man. Fy fan säger jag bara, vilket slöseri med dyrbar tid! Man har ju förmodligen bara ett liv, och vi ska vara så jävla tacksamma att vi lever här och nu!

Jag kan inte komma på en enda tidsperiod då jag hellre levat. Inga rättigheter, inga pengar, hårt arbete från morgon till kväll, sjukdomar, loppor, hierarki, inga möjligheter att fly vardagen med en liten semester, inget politiskt inflytande, ingenting!!! Och var man kvinna dessutom, då svor man nog både en och två gånger över sin situation.

Men NU hörrni, vi har alla chanser i världen att påverka och att leva det liv vi själva väljer! Det är som ett hån mot alla som levt innan oss, om vi inte tar vara på alla möjligheter och rättigheter vi har idag. Tänk på det alla soffliggare i valtider! Tänk på dem som skulle givit allt för att få ta del av allt inflytande vi har idag, och alla back-up-planer som finns om saker och ting skiter sig.

Innan jag får påhopp om den detaljen, så vill jag säga att jag naturligtvis är medveten om att allas liv "förr i tiden" inte var så eländigt som jag målade upp, men för den stora massan var nog livet rätt hårt. Jag är också fullt medveten om att livet inte är en dans på rosor för alla som lever här och nu, men det är inte det som är min poäng!

I skrivande stund exakt 5000 unika besökare sedan bloggens start! Ville bara säga det :)

Ja men go'kväll då, Sverige!

Här är allt under kontroll, har just kommit hem från Simon! Vi såg "Nyckeln till frihet", som han hävdade att alla tjejer älskar... Och ja, den var ju kanon, men jag kom på att jag har sett den förut.

Sen spelade vi Wii! Jätteroligt, vi bowlade, boxades och golfade, och jag kände mig som en naturbegåvning! Alltså, det var ju inte som ett vanligt tv-spel, utan man gjorde riktiga rörelser med armarna! Simon var naturligtvis bäst på allt, men han har ju spelat förr.

En himla trevlig kväll måste jag säga. Men en fråga; varför är den lilla snutten "skog" som man måste igenom när man åker till Kantorn (söderifrån, parallellt med E4:an) inte upplyst??? Det är ju skitläskigt att cykla där, känns som att någon kommer flyga på en i vilket ögonblick som helst!

Angående studierna så är det stabilt. Har lagt upp en plan, och kommit fram till att om jag skriver 2-3 sidor per dag tills inlämning, så hinner jag. Imorgon tänkte jag ge mig själv ett försprång och skriva 3-4, men jag vågar inte avge några löften om den saken.

Nu har det kommit över mig.

Stressen, ångesten och paniken.

28 maj ska uppsatsen in. Om två veckor idag.

Jag har varit så bra på att hålla den ifrån mig, något som jag tror har varit rätt sunt. Det kan aldrig ha varit bra att ha sån dygnet-runt-ångest som jag hade i höstas. Fan vad dåligt jag mådde.

Nu har jag panik, men jag har ändå hopp och det om något är ju positivt! Jag är inte riktigt säker på att jag vet vad jag håller på med, eller vad jag ska skriva om (har inga klart formulerade frågor), men det ordnar sig! Inte för att det kommer bli mycket till fritid, men vad är väl två veckor av ens liv? Tänk, mycket snart har jag pluggat färdigt! Om allt går enligt beräkningarna, det vill säga.. Helt fantastiskt!

Ljuset i tunneln, here I come!

Åh, jag har haft en så trevlig helg!

Mamma kom igår någon gång mitt på dagen, och vi drog med oss Faster Kerstin ut på dagsutflykt till Skokloster. Jag var där med klassen på gymnasiet, men det var ju några år sedan nu, så jag ville gärna åka tillbaka. Vi kom precis i tid till den sista guidade turen för dagen - puh! Verkligen ett jättefint slott, som tillhört Carl Gustaf Wrangel på 1600-talet. Enligt guiden ett rent skrytbygge där han och hans familj vistats sammanlagt i runt tre veckor på en sisådär tjugo år! Herregud, då har man för mycket pengar....

Jag älskar att strosa omkring i historiska miljöer och åker gärna dit igen om någon inte har något sällskap :)

Hans vapenkammare (plural) var helt fantastiska! Vapnen var inte använda, utan han hade samlat dem och kategoriserat dem som ett sätt att visa upp hur förmögen han var. Han hade gevär, armborst (några ända från 1400-talet!), brynjor, rustningar, svärd, samurajsvärd, "skallkrossare", den första(?) funna tidsinställda bomben och andra mer eller mindre trevliga grejer. Ett vapen fungerade som en pistol och påk på ett och samma vis. När man skjutit sin fiende så slog man honom i pannan med påken så att ens initialer trycktes in i huden. Detta för att man senare ska kunna räkna sina offer och känna sig heroisk...

Men utöver vapnen fanns allt annat som ryms i ett socitetshem bevarat, och jag rekommenderar alla som är intresserade av svunna tider att åka dit! Plus att guiden var jättebra (Elin tror jag hon hette), vilket gör så mycket.

Efter Skokloster åkte vi till Sigtuna och fikade på ett gammalt café - mys!!!

Hann inte kolla runt något i Sigtuna, men det verkade vara himla gulligt. Det får bli ett senare projekt!

Sen var det ju Schlagerfestivalen som slutade i en flopp, trots att The Ark var bäst. Vad hände?? Men jag och mor käkade ost och drack vin, och led inte nämnvärt av förlusten :)

Alltid när jag drömmer om barn, så brukar de vara jättesöta och underbara. Inatt var det tvärtom, usch det var snudd på obehagligt. Jag födde iallafall en bebis, men så fort jag såg den så kände jag att det var en ond bebis. Jag fick inga moderskänslor alls, men försökte intala mig att det bara var en sån här psykos som nyblivna mammor kan få.

Men min bebis var överintelligent och kunde prata och hade en massa tänder och ett elakt leende, och jag var nästan rädd för den. Jag försökte låtsas att jag var glad, och skickade ut ett sms till alla jag kände och berättade om längd och vikt och att allt gått bra. Inte en jävel skrev tillbaka och gratulerade! Och pappan till barnet var ett gammalt ragg som jag inte längre hade kontakt med. Så det var bara jag och ett obehagligt barn.... hu...!!!

Varför drömmer jag såhär? Jag älskar ju barn och brukar alltid drömma söta bebisdrömmar!

Nåväl. Snart kommer mamma på besök, så jag ska väl gå och fixa till mig. Vi hade tänkt gå på picknick men såhär spontant känns det inte direkt som något picknickväder..... Så vi får väl se vad vi hittar på, kanske gör något kulturellt istället, det vore skoj! Händer ju inte varje vecka.

Träffade min gamla sambo Johanna igår över en öl på Upplands, det var trevligt! Vi har inte setts på ett och ett halvt år.

Jag kan inte minnas sist jag var så uttråkad! Har 15 minuter att fördriva innan jag måste gå ner i tvättstugan. Alltså för lite tid för att komma till ro med pluggande, vilket annars kunde vara en god idé. Har youtubat så det räcker och blir över, även om man naturligtvis kan kolla på Johan Glans många gånger om :) Potatisen småputtrar på spisen, disken är diskad, rummet undanplockat (någotsånär), sminket applicerat och "skolväskan" packad. Så nu är det bara att vänta......