Jag vet en tjej som är så himla tråkig. Hon har aldrig något att säga, och säger hon något så är det malplacerat. Hon ser ut som en grå mus. Hon gapskrattar aldrig, utan drar lite på smilbanden bara när hon har hört något skoj. Man vill säga åt henne att kom igen och ryck upp dig lite, det skulle du inte dö av!

Inatt drömde jag att jag pratade med någon om detta, varpå denne säger;

"Men hon är ju David Bowies tjej!"

Chock. Jag trodde bara Bowie umgicks med roliga och spejsiga tjejer! Sådana med fart i, som var glada och trevliga!  Inte trista, mediokra diton, som man undrar varför de ens klev ur sängen på morgonen.

Vilken lärdom kan man då dra av detta?

Typ döm inte andra innan du känner dem?

Eller döm inte David Bowie innan du känner honom? Han kanske egentligen är världens torrboll.

(Kom att tänka på en grej; det finns en sketch, men jag vettefan vem som gör den, det kan vara John Cleese. Hur som helst är den jävligt rolig och de diskuterar obildade människor, och så säger de något i stil med att någon "...thought Iran was David Bowies wife!" Har ni sett den? Snälla hjälp mig ur min ovisshet isf tack! Frugan hans heter Iman för er som inte visste, sketchen blir ju lite kulare om man vet det :))

...vi skulle köra en lek!

Här är en bild från 60-70talet på två kända personer. (Hon till vänster och han till höger)

Nu vill jag att ni gissar friskt! Kom igen nu!

Jag har inte gjort mycket idag. Ingen tankeverksamhet what so ever. Det blir en lång kväll. Inte blir det nå Kofi imorgon heller, för Daniel hade läst att man skulle hämtat ut någon form av biljett den fjortonde! Det var ju typ en vecka innan jag överhuvudtaget visste att han skulle komma. Jäkligt sugigt måste jag säga, hade varit kalas att få lyssna på honom!

Nej nu ska jag fortsätta stirra mig blind på skärmen, tills jag stillat mitt samvete, och sen tänkte jag sova gott ända tills imorgon då jag kommer behöva göra dubbelt så mycket som jag gjort idag. Olé!

Jag undrar om inte jag nämnt detta tidigare i bloggen (för länge sedan), men jag tycker att låten i den gamla dieselreklamen är kanon!

Och nu har jag snokat reda på vad det är för en låt, men det enda stället jag kan hitta den på är i ett youtube-klipp om fula skiddräkter haha. Men jag vill gärna dela med mig av detta!

Jag kan inte tyska alls, men den verkar ju handla om olycklig kärlek. Det är säkert en skitfjantig låt i Tyskland, men det kan inte hjälpas! Bara det faktum att sångaren heter Jürgen är ju ganska skoj!!

Håll till godo>>>>>>>>

Reklamen

Låten i sin helhet ackompanjerat av härliga skidbilder ;)

Auch wenn ich jetzt nichts mehr habe
ich kann dich noch immer spürn
Komm erzähl nicht so viel
das ist doch sonst nicht dein Stil
komm zurück, sag nie wieder Good Bye
Ich war doch immer bei dir
War doch immer für dich da
Bis dann auf einmal ein anderer war
ich frag mich selbst, ist das alles normal?

Warum immer ich
warum frag ich dich
liebst du einen anderen
ich lieb dich so sehr
was willst du noch mehr
es wird höchste Zeit
denn sonst bin ich es leid

(Ref. 2x)

Du kannst nicht so einfach gehen
und läßt mich hier ganz allein
Meinst du, der andere hat mehr
mach mir das Leben nicht schwer
komm zurück, ich brauche dich doch so sehr
Ich war doch immer bei dir
War doch immer für dich da
Bis dann auf einmal ein anderer war
ich frag mich selbst, ist das alles normal?

Warum immer ich
warum frag ich dich
liebst du einen anderen
ich lieb dich so sehr
was willst du noch mehr
es wird höchste Zeit
denn sonst bin ich es leid

(Ref. 2x)

Ni anar inte hur effektiv jag varit idag! Jag är så stolt över mig själv!

På fredag tänkte jag gå och lyssna på Kofi Annan som ska prata i Universitetshuset, hur häftigt är inte det??! Någon som vill göra mig sällskap? Han ska bli hedersdoktor här i Uppsala, så det är med anledning av det som han kommer dyka upp. Tänk vilket privilegium att få se den mannen i egen hög person, det är stort tycker jag!

Nu har jag käkat grillchips så att jag mår illa, fan vad är det med chips egentligen? Är det knark i dem? Eftersom man inte kan sluta goffa när man väl börjat menar jag!

Jag tänker mycket på framtiden. Diskuterade det här med Johan idag.

Jag vill jobba med något som hjälper människor. Jag vill göra en insats. Jag vill kunna tänka att jag gjort något meningsfullt med mitt liv när jag ligger för döden.

Å andra sidan vill jag ha ett nio-till-fem-jobb, som jag kan släppa när jag slutat för dagen. På ett kontor som jag inte behöver lämna, förutom när jag ska på fortbildningskonferenser i Stockholm.

Åååhh denna vånda!!

Tänk vilken kick man skulle få av att jobba för någon humanitär organisation och på plats kunna hjälpa till att ge människor en värdigare och mer uthärdlig tillvaro! Man skulle känna att man spelar roll, att man gör något som betyder något för en annan.

Men det kräver också att man är villig att offra ett så att säga "normalt" liv på hemmaplan. Var ska man göra av ungarna när man befinner sig i en krigszon? Ska de stanna hemma hos mannen? Vad är det för typ av liv - att ha familjen långt, långt bort?

Man borde helt enkelt jobba utrikes nu medan man är (någorlunda) ung, och (mycket) singel. Ge mig ett eller två år av yrkeslivserfarenhet (hallå Migrationsverket! Eller Integrationsverket! Nej vänta nu, dumt av mig; det tänker ju Moderaterna lägga ner), så ska jag sedan se till att åka iväg på uppdrag från valfri NGO!

Kanske kan några månader i mänsklighetens tjänst nu, göra att jag kan dö tillfreds med mitt liv när det blir dags för det?

Mikaku Sushi på Vaksala torg är helt fantastiska! Åh jag hade en stor portion sushi som morot idag när jag satt och pluggade, så att äntligen få hugga in när jag var less och hungrig, ja det var en dröm! 12 bitar tog slut i ett nafs! Hade gärna stoppat i mig några fler.

De är alltid så trevliga på Mikaku, och man får alltid minst två tonfiskbitar när man ber om bara lax o tonfisk. På alla andra ställen så får man ju bara en, för de brukar vara så jävla snåla. Men inte här inte...!

Nu är jag mätt o belåten o ska strax lägga mig.

Har skrivit 8½ sida. Är inte helt nöjd, men nu är det så. Innan morgondagens slut ska jag ha skrivit 11 hela sidor. Nu kanske inte ni tycker att det låter som en bedrift, men tro mig - det är det!

I lördags var det party hos mig och Kjelle! Jag skulle vilja säga att "alla var där", men jag saknade några hjärtegryn som tyvärr inte kunnat komma. Men vi som var med var i god form! Mycket lyckat måste jag säga, även om vissa fragment av kvällen är som i ett töcken och annat minns jag som om jag varit spiknykter. Konstigt det där. Skoj att folk dök upp som man inte räknat med!

Hoppas att alla hade kul, vi får se om det blir fler fester i den här lägenheten, eller som Emilie och jag sa igår; det kanske är en era som gått i graven. Haha, dramatiskt värre! Men det beror ju på vad jag ska göra med mitt liv, om det blir flytt till hösten eller vad som händer.

Nu är det måndag, och exakt en vecka tills inlämning. Jag är på sidan 7 av typ 27, så det kommer bli tufft såhär på sluttampen, men skam den som ger sig! Tidspress is the shit som jag brukar säga, så jag är egentligen inte särskilt oroad.